www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

VARDAGSINBLICK.

Min första riktiga arbetsdag i livet står på glänt & jag ligger med lite pirr i magen på nedervåningen hos en moster tillhörande Emma. Inte för att jag tror att de andra paret som jag sedan ska bo hos bits eller för att jag någonsin har sovit hos de här fina människorna innan, men för att jag tror att jag behöver landa lite & i Emmas släkt finns det gått om landningsbanor som man väldigt ostelt får besöka.
 
Jag blev verkligen fint omhändertagen här igår, trots att vi inte känner varandra så väl. Det är härligt med pratglada personer som man kan få inblickar och tips av, så jag satt där med tekoppen ihopkurad i soffan med pälsfilt deluxe, tekoppen i knät & tillgång till att säga stopp, nu vill jag ta mig ett bad eller titta på Hela Sverige Bakar istället, så det var precis vad vi gjorde när jag hade fått höra om hur man hamnar i en förort till Jönköping och sedan stannar här i 40 år, om jag skulle få för mig att vilja kopiera den delen av livet.
 
Jag blev lite nervös när jag insåg att hela sömntablettekitett låg kvar där hemma, men den här släkten har sannerligen resurser (TACK EMMA), så jag somnade gott & vaknade redan innan klockan var slagen. Idag är det någon teamdag från typ tio till tio ikväll, så inget riktigt kontorsjobb förens fredag, men det hade ändå inte varit särskilt fint att slockna första dagen på jobbet. 
 
Nu ska jag ska ta mig upp och göra någon frukost & klurar samtidigt på hela matbiten veckorna framöver. Jag kan äta, men det kan också bli svårt IBLAND. Svålen kan väl bli lite attackerad så att innehållet i skålen blir samma sak, men jag vet att om jag ska få göra detta & om jag ska få börja plugga någon dag framöver & om jag ska ha ett liv så finns det inte så mycket till alternativ. 
 
Jag ska anstränga mig för att det ska gå bra & för att lårens omkrets ska bli irrelevant i relation till det jag får göra och för vad jag får lära. 
 
Jordnötssmöret kallar.
 
KRAM.
 
 

VI ÄR HÄR. HÄR FÖR VARANDRA.

Människor. Varelser. Skapelser. Häftiga & mäktiga ting.

Levande. Helande. Givande.

Förödande. Förargade. Förtvinade.

Har idag funderat på vilka vi blir tilldelade. Vilka vi ser & mot vilka vi ler. Vilka vi kämpar för & vilka vi tvingas till. Vad vi hör, vad vi gör & vad vi bör.

Älskar att få vara del av ett större sammanhang, med en skapare som förser & tålamod ger.

Är tacksam för en skapare som sänder människor, som får en att förstå sitt värde.

Har länge sett en väldigt inspirerande kvinna i kyrkan. Helt plötsligt blir hon en av mina huvudsponsorer till mitt nya lilla livsprojekt - att börja SKRIVA på en kristen organisation i Jönköping. Jag åker imorgon & hoppas innerligt att det blir bra, men jag fick möjlighet att spontant kliva in i den nyblivna vännens liv & trebarnsmamma-livet igår efter gudstjänsten.

Att få laga mat & dela livet med en främling, men samtidigt en förtrogen är så spännande. Jag trivdes i intensiteten & tackade glatt ja till efterrätten. Jag som varit så sugen på ostkaka under långt tid slog äntligen till.

När hon skjutsade hem mig & berättade om unga flickors osäkerhet, med undran om hur man tacklar det som mamma började jag böla. Jag blev så berörd. Det kändes som de små knottarna hade flyttat in i mitt hjärta.

Vi är ensamma, men så kallade att vara tillsammans. I vardagen. I tacksamheten. I det trötta. I det stökiga. I det spräckliga. I det som är äkta. I det får vi dela & lära & hjälpa.

Församlingen. Familjen. Vi behöver den. Hjälpes vad vi i en tid som denna behöver den.

EN SÖTPOTATISHYLLNING & PROJEKT: SÄLJA SOFFA!

Det förtärs rätt mycket pasta i detta hem. Mamma är pastagalen & jag får snällt hänga på när det är hon som får bestämma middagen. Det är mac & cheese på vårt vis (fyndigt namn eller hur - fullkornssnabbisar med smaksatt färskost & ivispat ägg) till tagliatelle, till pomodoro & till andra alla fina pastanames. 
 
Jag har länge sett diverse människor skriva om gnocchis & mest tänkt att de ser lite halvtråkiga ut, men så köpte jag ett paket i veckan för att testa & blev TOTALT gnocchifrälst! 
 
Har ni testat de små gulliga potatis & dinkelknytena? 
 
 
Om inte - gör det!
 
Hur som helst så kom jag då på igår att jag skulle försöka mig på att göra egna gnocchis med sötpotatis. Gör inte det. Eller jo, gör det för det blev faktiskt riktigt gott, men räkna med en helkväll i pastaanda.  
 
Nu var det dock inte de små gnocchisarna som skulle komma på tals, utan resterna av sötpotatisen. Sötpotatisen blev lite lätt överkokt för att jag skulle mosa den till gnocchisarna (gulligt ord i plural eller hur?) & tänkte mest igår att de skulle få landa i någon soppa med restinnehåll framöver, men så kom en fantastisk uppenbarelse till mig här på förmiddagen.
 
Dock inte den tänkta uppenbarelsen, men en väldigt god sådan. Vi har länge haft sälja-soffa-projektet på att-göra-listan. Vår soffa är fin, men den tar upp halva av vårt nästan enda hela rum som vi har. Prio har varit att få upp vintertäckena & allt går lite i slow motion i detta hem, men nu har de äntligen kommit upp, så jag slipper ligga med två täcken + en björnfilt. Nu har jag däremot inte längre några ursäkter för att inte knåpa ihop några fina ord för soffan till en blocketannons. 
 
 
Jag överlevde hela min skolgång på att jag kunde bädda in ämnen jag inte hade en susning om vad de handlar om (jag är halvtrög i de flesta sammanhang) i fina ord, för att få det att låta bra & därmed övertyga läraren om att vara bra, men hur sjutton får man en stor klumpig soffa att låta sexig? 
 
Inte vet jag iallafall. 
 
Så jag gick ut i förmiddags för att få lite inspiration i naturen. Där hämtar jag det mesta av sådant inslag. Jag går där & flanerar & trivs & kommer på mig själv att sjunga högt ibland. Det är nog inte så önskat av omgivningen, för det här med musik finns det definitivt folk som klarar bättre än jag TACK OCH LOV, men idag var det en spanjor som tog i med fulla muggar, så jag tänkte att jag lika bra också kunde få sprida lite äkta lovsångsord med falska tonarter till omgivningen. Vem vet. Imorgon kanske jag & spanjoren drar igång en kör för promenixare med musiksvårigheter. 
 
I sjungandet kom jag inte på någon soff-annons, men jag kom på vad min restlunch skulle bestå av & håll i hatten, för det här var det GODASTE jag ätit på länge. Gör detta så snart ni kan. Det blir inte bättre än såhär, eller jo om ni orkar ta fram kameran istället för att använda telefonen. Sötpotatis i all ära. Ikväll ska jag ge mig på en sötpotatissoppa med en kardemummabulle till. See ya!
 
LJUMMEN SÖTPOTATISSALLAD:
 
- 1/2 stor sötpotatis - pumpakärnor - fetaost - valnötter - picklad rödlök (eller vanlig) - ett litet päron (de där små, inte conference) - färsk eller torkad timjan - limesaft - 
 
Koka sötpotatisen eller ugnsrosta den, eller använd rester & stek resterna i en grillpanna med lite kokosolja. Dela ett päron & lägg i botten av en tallrik. Häll på sötpotatisen. Toppa med smulad fetaost, timjan, rödlök, limesaft, pumpakärnor & valnötter. Strö på lite flingsalt & hugg in!!
Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0