www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

INLÄGGNING & BLOGGFLYTT.

Det är många som frågat hur jag mår. Vart jag är. Om benen bär. Sanningen är att tillvaron tär & att ätstörningen återigen är här. Folk frågar hur & jag vet inte mer än att jag befinner mig fångad i mitt huvuds tilltrasslade bur. Oförmögen att ta hand om mig själv. Inlagd.

Jag längtar till livet & behöver rikta blicken rätt för att våga ta klivet. Klivet ut i striden. Igen. Igen. &. Igen. Ropa till han som har segrat & fatta mod för att våga stå kvar utan att vända om. För det handlar inte om att vinna EN strid. Det handlar om att uthärda HELA kriget

 
 
& SÅ ska jag passa på att meddela att bloggen nu är flyttad TILL: nouw.com/foodfashionista om man är sugen på att läsa.
 
Av den enkla men väldigt svåra anledning att jag är super oteknisk & det här andra stället verkar vara mycket mer lätthanterligt för min inre tant. TACK & BOCK! 

ETT FINT AVSLUT & NÅGON HALVONÖDIG UPPDATERING OM LIVET.

Hallå. I 2017. 
 
Årtalet låter fint tycker jag. 2017. 
 
På nyårsafton sa jag åt mig själv att jag borde svida om. Byta ut sockarna mot något festligare & fullborda viljan om att träffa lite vänner. Jag tror att jag behöver det. Träffa folk. 
 
 
Så jag gjorde mig lite fin. Tro det eller ej, men tant Anna tycker att det är lite kul med smink & sånt & GLITTER, trots att det föregående året oftast inte ens kom upp till nivån där lite mascara penslades på. Det kanske får bli ett mål för det nya året. Att lägga lite mer tid på mig själv. Mäkta med det. Man känner sig liksom automatiskt mer tillfreds & fräsch. Fy vad ytlig jag lät nu - för mig spelar det verkligen ingen roll, allt sånt här, men det är ju kul om man orkar då & då. 
 
 
Träffade lite vänner. Gick en runda med årets high, low, god - thing, skrattade & åt god mat.
 
 
Fick in efterrätten & tänkte: HJÄLPES. Här har vi hela årets sockerranson samlad på en tallrik, nej, men nästan. Kom sen ihåg att hela året ska gå ut på att gå upp i vikt & att jag lika gärna kan börja med detsamma. Det var gott.
 
 
Vid 12-slaget traskade vi iväg till en höjd för att kika på lite raketer i regnet. Kom tillbaka, tände lite tomtebloss & skålade in det nya året. Sedan följde lovsång & bön & musikquiz & fruktfat. 
 
Gårdagen bjöd inte på så värst mycket. Pysslade med lite försenade julklappar eller nyårklappar till fint folk som jag ska lämna av. Idag har jag hunnit göra mig arg på vården (Blev 1 minut sen för att ta ett väldigt bråskande blodprov & fick ett rejält avslag & hårda ord om att det nu var stängt & att jag skulle komma tillbaka imorgon & jag blev besviken & undrade vad det var för o-medmänsklig lustigkurre till receptionist som satt bakom disken), äta lunch med Sara på stan & sitta 45 minuter i telefonkö. Livet går på & jag försöker kämpa på. 

ORDBAJS.

Det är årets sista dag. Det känns som att kroppen vill gå i samma riktning. Blodbrist och sömnbrist är ingen bra kombination. Bristerna gör mig till en brist, känns det som. 
 
I själen är jag tacksam och i själen mår jag bra, men kroppen nynnar på en annan melodi. Om dagarna förstår jag mer om vad det handlar om. Det vakna tillståndet söker något större och låter blicken vila på något vidare. Jag börjar sakta nå friden & gå mot striden. Om nätterna är jag istället attackerad. Jag jagas av en oro och framåt småtimmarna har den klamrat sig fast. 
 
Om dagarna läser jag. Om dagarna lyssnar jag. Om dagarna ställer jag mig frågor som om jag lever ett överlåtet liv eller om jag tror att jag gör det. Jag förstår mer & mer om att jag kanske ska få vinna något mer om jag förlorar vad jag vill se, för att jag är älskad, för att jag är buren, för att jag är lovad en framtid & ett hopp. 
 
 
Om nätterna säger oron att jag borde lägga ner. Om nätterna är budskapet att jag ska sluta försöka plocka upp allt jag tappat. Om nätterna är jag ett barn som fruktar mörkret. Jag tror att jag är förgäves & att jag är en besvikelse. Att det inte längre spelar någon roll, för att mitt liv är för vridet, för att allt gott alltid har tacklats med något ont. 
 
Nu känns det som att inlägget slutade i dur & att jag på livet är väldigt sur. Så är det inte. Jag är tacksam. Jag vill ha mer. Jag vill förändra. Jag vill bli förändrad. 
 
Det här året har varit bland det mest livsförändrande i mitt liv & jag ska skriva någon slags årsresummé, men nu ville något annat ut. Nu tog tröttheten & utmattningen till orda. Hoppas att ni får en vacker kväll & att jag håller mig vaken till 2017. 
 
 
Världens skönaste outfit & en tå-vink till er!
Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0