www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

KOKOS-QUINOA-VEGGIE-CURRY.

IT'S INDIETIME!
 
 
Long time, no see. I know. Life is life. 
 
Det är inte kriskallt ute längre, men indiskt är definitivt inte uteslutet för det. 
 
 
Let’s have a quick chat about this healthy, veggie curry.
 
 
 
THIS IS IT.
 
Jag menar det. Detta kommer så att bli en favorit i repris hos mig och den går till och med att hålla vegansk, för er som gynnas av det. Jag fick ett desperations-sms från min buddie Gabriella härom veckan där hon skulle fixa en vegansk lunch och skrek efter hjälp. Här kommer den, i förtid för nästa gång.
 
Allt är alltså veganskt, minus den grekiska youghurten, men jag älskar grekisk youghurt, så jag var tvungen att ha med det i min curryskål. Den är behövlig om man finner sig lite känslig för mat som är spicy hot. 
 
 
Jag var också TVUNGEN att ha på lite mango, för ja - det är mango.
 
Så, tillbaka till curryn. Den är verkligen enkel, snabb och helt fantastisk. På riktigt. Den är också proppad med massor av gott för oss veggiehejare som bladspenat, spetspaprika och morötter. Inte för att glömma citron och koriander --> This is the superfood curry!
 
Sen så var det där med naan. Naan är grejen här. Vi gör det till allt och jag älskar det. Det är perfekt för att dippa och skopa den här curryn med.
 
 
Vad säger vi?
 
Lite superfood curry för ikväll. Det lämnar dig varm inombords, förlåt för att jag låter som en granny men jag kan inte dölja min kärlek till detta. Det är den ultimata och snabba middagen för en kall kväll. Om ni letar efter mig kan jag kanske hittas inlindad i en filt med en skål curry och ett naan, the size of my face. 
 
 
 Curry med kokos, quinoa & linser: 
 
- 2 msk kokosolja -  2 morötter - 2 vitlöksklyftor - 2 röda spetspaprikor eller vanliga - 2 msk röd currypasta - 1 msk curry - 1,5 till två burkar kokosmjölk - 8 dl grönsaksbuljong - 1,5 dl kokosvatten eller mer buljong - 1 msk fisksås eller soja - 2,5 dl röda linser - 2,5 dl vit quiunoa - 3 till fyra nävar bladspenat - juice och saft från 1/2 citron - 1 kruka färsk koriander eller 1 msk torkad - mango, turkisk youghurt, chili och naan till servering - 
 
Skala morötter och hacka dom, sedan paprikorna. Hetta upp kokosolja i en stor kastrull och tillsätt ingredienserna. Stek i cirka tre minuter och tillsätt sedan pressad vitlök. Stek lite till och ha sedan i röd currypasta och curry. Stek och blanda konstant någon minut. Tillsätt kokosmjölk, kokosvatten, buljong och fisksås/soja. Blanda och låt koka upp. Ha i citronskal, saft, linser och quinoa och sänk värmen. På med lock och låt koka cirka 20 minuter, eller tills quinoa och linser är mjuka. Stäng av värmen och blanda i spenaten och koriander. Låt stå cirka 5 minuter innan servering. Servera curryn med mango, turkisk youghurt, chili och naaaaan. ÄT!

FÖRVÄNTANSÅNGEST.

Hjälpes vad svårt det kan vara att ta tag i saker ibland (läs alltid) när det känns jobbigt. Känslan vill sig liksom inte försvinna ju längre tiden går, men det är vad jag någonstans intalar mig själv. Dum som jag kan vara. När jag blir svagare blir ätstörningen starkare. Innan var det främst ångesten efteråt som jag fasade, men nu är det istället tankarna på vad som komma skall, som får mig i att finna svårigheten i tiden innan maten. Vi talar om förväntansångest. 
 
I dessa stunder skriker förnuftsförmågan hej kom & hjälp mig, och förmågan att ta beslut blir rätt brutalt förståndshandikappad den också. För att tala om ohälsosamma vanor är förväntansångest med och toppar listorna.
 
Alla måltider går inte rätt åt känslostormarnas riktning. En del fungerar faktiskt bra och att ta bort den glädjen genom att förstöra den i förtid känns som en alltifrån fungerande träningsform. Vi ska träna det vi ska bli bra på, inte på det som vi inte kan utnyttja. Förväntansångesten tränas genom att skjuta upp problemen och därför måste vi sluta med det. Garantin för att det inte kommer att leda till några fina resultat är redan beprövad x antal gånger för många.  
 
Gårdagens kvällis var fruktansvärt hemskt. Jag har också mina stunder. Det mellanmålet gick inte bara mot känslostormarnas riktning. Det sprang rätt in i ätstörningens armar. Att vänta och inte göra det rätta har jag förstått är alltifrån rätt. 
 
När vi väntar ger vi ätstörningen mer makt att få tala i oss, när vi väntar förminskas vår förmåga till att ta beslut som är någotsånär vettiga ännu mer & när vi väntar har vi heller ingen möjlighet att spara in på eventuell onödig ångest. 
 
Mina tips för att lyckas komma över förväntansångest är att planera dagen i något detaljerat konstverk som du placerar rätt framför dig. Jag märker skillnad. Jag står inte och undrar när, hur mycket, eller vad jag ska äta, trots att jag har ett matschema som berättar för mig i vanliga fall också. Nu vet jag till hundra procent att den här tiden gäller den här maten och den här mängden.
 
Det är inte alltid det fungerar ändå. Det är en träning som måste utföras ofta och det gäller att vara benhårt uthållig. Det är inte lätt att förändra ett beteende, men det är ännu svårare för mig att finna mig i att leva med en ätstörning för resten av mitt liv om jag väljer att inte göra det. 
 


 

ALLT OCH INGENTING.

Jag får inte ut enda ord. Jag når inget uppsamlingsheat hos tankarna. De vill fara runt bäst de vill och jag flänger med och jagar. Jag vill få struktur, ordning och disciplin i såväl tankarna som i det vardagliga livet. Nu är allt lite här och där. Det vill jag inte. Jag vill kunna göra som bestämt, inte vara oviss och oförutsägbar. Prioritera det som är rätt, trots att det inte är lätt och vara fast i sanningen när dess motsats möter mig i livet.
 
Jag vill dela en massa recept, men hittar inte heller bilderna som jag pressat in i datorn och nycklarna är kvar i Borås sedan min trip dit förra veckan. Jag hittar ingenting. Jag hittar mig själv letandes, inte alls förvirrad, bara väldigt sugen på livet. Snart är jag förhoppningsvis där och imorgon blir det indiskt här. Yey. Ta hand om er & do more of what makes you happy!
 


Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0