www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

ORDBAJS.

Det är årets sista dag. Det känns som att kroppen vill gå i samma riktning. Blodbrist och sömnbrist är ingen bra kombination. Bristerna gör mig till en brist, känns det som. 
 
I själen är jag tacksam och i själen mår jag bra, men kroppen nynnar på en annan melodi. Om dagarna förstår jag mer om vad det handlar om. Det vakna tillståndet söker något större och låter blicken vila på något vidare. Jag börjar sakta nå friden & gå mot striden. Om nätterna är jag istället attackerad. Jag jagas av en oro och framåt småtimmarna har den klamrat sig fast. 
 
Om dagarna läser jag. Om dagarna lyssnar jag. Om dagarna ställer jag mig frågor som om jag lever ett överlåtet liv eller om jag tror att jag gör det. Jag förstår mer & mer om att jag kanske ska få vinna något mer om jag förlorar vad jag vill se, för att jag är älskad, för att jag är buren, för att jag är lovad en framtid & ett hopp. 
 
 
Om nätterna säger oron att jag borde lägga ner. Om nätterna är budskapet att jag ska sluta försöka plocka upp allt jag tappat. Om nätterna är jag ett barn som fruktar mörkret. Jag tror att jag är förgäves & att jag är en besvikelse. Att det inte längre spelar någon roll, för att mitt liv är för vridet, för att allt gott alltid har tacklats med något ont. 
 
Nu känns det som att inlägget slutade i dur & att jag på livet är väldigt sur. Så är det inte. Jag är tacksam. Jag vill ha mer. Jag vill förändra. Jag vill bli förändrad. 
 
Det här året har varit bland det mest livsförändrande i mitt liv & jag ska skriva någon slags årsresummé, men nu ville något annat ut. Nu tog tröttheten & utmattningen till orda. Hoppas att ni får en vacker kväll & att jag håller mig vaken till 2017. 
 
 
Världens skönaste outfit & en tå-vink till er!

TODAY's

LÅT OSS VARA TACKSAMMA

"Det finns enorma behov i världen idag. Gud har inte slagit dövörat till för ropen från de 750 miljoner människor som varje kväll går till sängs med gnagande hunger. Han kan namnen på samtliga tjugo miljoner barn som ikväll kommer att kura ihop sig för att sova på gatorna i Sydamerikas städer. Han grät över de utmärglade kropparna av de 40 000 barn som igår dog av svält. 
 
Han ser de 21 som kommer att dö av hunger under tiden du läser denna mening. Han vet om de desperata människorna som är hemlösa på Amerikas (& Sveriges) gator, familjerna som stuvar ihop sig för att sova i bilar eller under broar på motorvägarna. 
 
Han iakttar de 900 miljoner människor världen över som inatt kommer att sova i skjul av kartong eller gammal plåt och de över 100 miljoner som kommer att lägga sig utan något tak alls över sina huvuden. Han vet om dem som inte har någon sanitär utrustning, de som rotar i soptippar, de som dör i brist på billig, grundläggande medicin, de som inte har någon skola att sända sina barn till och ingen framtid att se fram emot."
 
Loren Cunningham 
 
& ändå så glömmer han inte OSS. 
Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0