www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

EN FUNDERING.

Att göra fel handlar egentligen inte om att vi blir fördömda från särskilt många håll. Det handlar om att vi fördömer oss själva. Vi blir förlåtna, men frågan är om vi förlåter oss själva så att vi kan bli fria från det felaktiga, genom förlåtelsens kraft.

BERÄTTA INTE ATT JAG HAR FÅTT MER KÖTT PÅ BENEN.

Känner mig lite vilsen och nerbäddad i ångest. Känslan av lathet ligger konstant över mig och jag längtar efter den dagen där jag mår bra i mitt gamla jag. Det har varit en lång resa och kampen handlar inte längre om att jag ska lära mig att äta. Den handlar om att jag ska acceptera att jag äter.  

Jag måste acceptera det för att möjligen kunna acceptera förändringen som sker med min kropp.

Det sistnämnda är troligtvis bland det svåraste som sker och som kommer att ske under den här resan. Att mata på när det känns som att det räcker och att göra sig intolerant mot kommentarer som signalerar detsamma. Jag har fått höra att jag har gått upp i vikt. Någon stannar sig mitt i meningen och någon annan pratar klumpigt vidare och gör de kommande ångestutslagen ännu svårare att smörja bort.

Jag behöver inte höra att jag har fått mer kött på benen. Jag behöver höra att jag ska kämpa vidare.

Jag blir så ledsen över detta och får svårare att hantera mättnad eller oväntade händelser som rör maten. Dessa kommentarer biter sig fast hårdare än man kan tro, så det krävs att man som närstående ger dem med omsorg och med rätt klang.

Det finns få personer som jag kan ge rätten att kommentera min vikt, för att jag vet att jag tål att höra det från dem. Det finns många personer som kan bryta ner det jag precis byggt upp.

Det här är den vidrigaste resan jag någonsin genomlidit och felaktiga kommentarer kan få en att vända tillbaka snabbare än framstegen skett. Ätstörningen livnär sig på felaktiga ord och jämförelser. En bagatell kan bli till en bomb. Det är bara så det fungerar.

Säg att personen ser fräsch ut eller att det lyser glädje i ögonen på en, men låt bli prat om vikten eller hur stark man ser ut. Jag är inte stark. Jag känner mig svagare än någonsin. Jag sörjer det faktum att benen som klarade av att springa minst någon mil om dagen och/eller ägna sig åt andra träningsformer som gav mig genuin glädje knappt klarar av att gå uppför en lång trappa idag. Jag är inte stark. Jag är under uppbyggnad.  

Kommentera inte att jag går upp i vikt. Säg att det är okej att jag gör det. 

VÄDRINGSDAGS.

Jag känner mig lite avslagen - liksom konstant trött och i behov av en rulator för livet. Den ena tanken föder den andra och kroppen snurrar på lika mycket som hjärnan. Det är en motor som inte lägger av varken dagtid eller nattetid och jag funderar på om det är någon post-traumatisk stress som attackerar efter att ha levt under tryck ett tag. 
 
Känslan av att vara urlakad går omlott med suget jag har på livet. Det är en kombination som är underlig och ovan. Jag längtar efter energin och kraften. Jag drömmer om att få sova och att få sova gott. Jag föreställer mig stunden då temperamentet inte skjuter i höjden på någon sekund och där jag kan hantera mig själv även när jag befinner mig i tillstånd som dessa. Förvirringen uppstår när jag någonstans i allt detta är glad, tacksam och insiktsfull.
 
Det är skönt att vara medveten, men i detta trötta blir jag lätt någon jag inte vill vara och ångesten kommer närmre till hands. Det skapar press i mig och jag känner att det finns oskrivna krav på mig. Det känns som att de flesta har någon föreställning om att allt går mycket lättare nu när jag går i behandling och får mer hjälp. Jag är överlag mycket gladare och börjar få ett sundare förhållningssätt till mat, men jag mår stundvis fruktansvärt på matfronten. 
 
Att en person som får mer hjälp plötsligt mår bättre är INTE fallet. Det finns dagar då jag inte orkar svara på ett sms. Det finns dagar då jag skiter i hela skiten. Det finns dagar då jag lägger mig ner på golvet och gråter i timmar. 
 
Panikattacker som aldrig tidigare varit ett stort problem kan komma på besök. Jag beter mig till och från som ett svin och skapar ett klimat hemma som är alltifrån uppbyggande. Dessa dagar är inte efterlängtade och jag hoppas att de kommer att klinga av i takt med att detta tillstånd går över.
 
Dags för ett abrupt avslut. Något som skulle bli väldigt kort blev plötsligt långt. Jag mår bra, men är trött. Det kan sammanfatta det hela. Ha det fint!
 
 
Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0