www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

OM ATT KÖRA MOT RÖTT.

Det känns som något av ett trafikkaos i hela huvudet och jag vill mest skrika håll käften åt alla håll. Det tutar och det dånar. Lysena visar rött för det mesta, men jag ska köra mot den förbjudna färgen och äta ändå. Jag har bestämt mig. Jag sätter ner gaspedalen och kör mot det förbjudna, men också mot det friska. Huvudet går väl an att handskas med för tillfället, genom att på något sätt lura mig själv och ta stöd från andra som peppar, men kroppen som inte är van vid all mat efter två veckors vacklande innan dagvården skriker i baksätet. Min mage gör så ont och förmedlar allt annat än att jag ska köra på och stoppa i mig ännu mer mat. Det. Är. FRUKTANSVÄRT. 
 
Någon som inte tagit sig igenom detta kan nog inte förstå vilken smärta och vilket illamående som uppstår. Det känns som att jag går emot min egen varelse och gör fel som inte lyssnar på min kropp. En behandlare kontrade med att säga: ”och du har lyssnat på din kropp för att ta dig dit du är idag?!” 
 
Nej. Uppenbarligen inte. 
 
Problematiken ligger i att allt är avstängt. Jag har använt mat för att stänga av mina känslor, vilket också tyvärr inneburit att glädjen varit frånvarande. Det förekommer ingen instrumentbräda i bilen där man kan skruva upp glädjen och skruva ner obehaget. Känsloknappen involverar allt. När man väl har stängt av, så har man stängt av allt. 
 
Detta gäller även kroppens funktioner. Jag hoppas att den börjar samarbeta snart och upplever spänningen i att köra för fort, för att jag inte kört alls på ett tag. Nu sitter den bara här och skriker, genom att vara gasig och gravid-lookig.
 
Stanna aldrig bilen. Ge den bränsle. Att få igång en gammal bil är avgasbildande och fruktansvärt tålamodskrävande. Låter fantastiskt fräscht och underbart härligt ärligt. Jag skulle meddela att jag åt en halv B&J i söndags + tre näringsdrycker i måndags. Det känns som ett himla framsteg. Nu ska jag köra mot rött och äta snart igen. 


Värt att posera för!

MY RESCUE.



PRESTATIONSBASERAT TILLFRISKNANDE.

Dagvården är igång. Det är nytt och det är hårt och det är svårt. Idag var jag inte där, men gårdagen var väldigt spännande. Vi pratade en hel del och kom in på prestationsinriktat tillfrisknande. Jag har funderat vidare på ämnet och förstått vilket hinder som uppstår när man sätter upp ett bäst före datum för sitt tillfrisknande. 
 
Det är inte särskilt underligt att de flesta låter almanackan ha större talan än kroppen, med tanke på att det finns en stor önskan om att återfå sitt liv och låta andras liv lugnas av att man har fått det. Problemet är att almanackan ofta förstör. Rejält. 
 
 
En ätstörd person lägger extremt mycket skuld på sig själv och det är lika illa när omgivningen gör det. Skammen är ofta oberättigad, men den har tillgång till den klarrödaste pennan att skriva med i almanackan, för att skynda på processen. 
 
Det spelar ingen roll hur fort jag eller andra vill att det här tillfrisknandet ska gå. Det som spelar roll är om jag gör framsteg eller inte. 
 
Jag har inte upplevt att det är så många personer i min omgivning som stressat mig, utan snarare försökt dämpa den stress som jag själv bär på gällande tillfrisknandet för min ätstörning, vilket jag väldigt tacksam över. 
 
Jag hade en stark vilja om att ge allt sommaren som ligger framför, så att jag kan gå dit jag blir ledd till hösten. Viljan finns kvar, men det har resulterat i att jag har MYCKET mer ångest. Det har känts dubbelt att skriva och fortsätta på söndagens lyckospår. Jag har känt mig stressad, trots att jag är glad och har frid, för att jag har ångest när jag vaknar, när jag går och lägger mig och samtliga timmar däremellan. 
 
 
Gårdagens samtal gav mig väldigt mycket och det var fint att det kom på min första vecka. Tillfrisknandet kan inte vara prestationsbaserat. Då ljuger man för sina behandlare och sin omgivning, men framförallt för sig själv. Ingen vinner på att tro att en person mår bättre, när det till slut visar sig att den inte gör det. Minst den drabbade.  
 
Jag ska försöka att gå emot ångesten, men det kanske också kräver att jag går förbi mitt bäst före datum, för att få bli märkt med längsta möjliga hållbarhet.
 
 
Lite Amerika-blom på det!
Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0