www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

"He reigns with healing in his wings"

Jag vill titta in och säga att jag mår ganska bra. Jag förstår verkligen att man är en del av någonting när det inte längre ser ut som att man är det. Då hör folk av sig och det betyder otroligt mycket - förlåt till er som jag inte svarat. Jag har haft fullt upp att balansera min ork och därför skriver jag här istället.

Timmarna har aldrig gått långsammare, och inte jag heller för den delen. Jag mår som sagt efter omständigheterna bra – jag klarade testet för att åka hem, vilket var att sätta på sig strumporna. 

Jag hade en riktigt stor hatkärlek för den roliga sjukgymnasten jag träffade på sjukan. Efter en stund och lite lirkande åkte de på, så hem kom jag, men jag är fortfarande väldigt beroende av min mamma.

Det har flyttat in en bambi på hal is hos oss, vilket gör att hon ständigt är livrädd för att jag ska ramla när hon banar fri väg för mig. Men det är nog okej, för när hon inte tar hand om mig så tar hon hand om de där surdegarna. Highest priority. Typ.

Jag äter. Jag äter så jag läker. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag får bestående skador, på grund av en så störd sak som rädsla för mat. Jag äter det jag får. Ofta okomplicerat och ofta något som innehåller socker, så jag orkar hålla mig uppe.

Jag har ingen kraft att säga emot, trots att det ibland gör det där inne. Jag vet egentligen att det är bra. Något som jag också förstått är väldigt bra är valios vaniljyoughurt - det har blivit min största favorit.

På tal om goda grejer var inträdesbiljetten för att Gabriella skulle få komma in och hälsa på mig i ett alldeles för trött tillstånd en kardemummabulle. Dessa är också så väldigt bra.

Jag hoppas på att vara tillbaka i skolan så snart som möjligt, men jag har i min oro för allt detta förstått att det får ta sin tid. 

Jag blir helt slut av att läsa en stund, titta på något eller lyssna lite för länge på musik. När jag tänker på hur det skulle vara att hålla koncentrationen flera timmar i sträck i en miljö som vill raka motsatsen pyser all möjlig motivation ut.

 
Jag försöker att inte vara bitter, men det är svårt att inte känna sig en smula avslagen i jämförelsen med andra. Jag upplever mig till och från som ett offer som är beroende av alla andra. Jag visste att tiden efteråt skulle bli den värsta, men jag finner lite tacksamhet och lugn i att det nu bara kan bli bättre. Det här är tillfälligt. Nu är det bara en tidsfråga. 
Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0