Låt dig inte luras. Du är du. Håll fast vid det och våga se till dig själv när livets stunder kräver det. Det är inte enkelt, men det är svårare att ständigt behöva tampas med känslorna som säger att en är otillräcklig. Jag har förstått att det finns en förklaring till varför jag är där jag är nu. Ofta lite lamslagen och borta. Sällan förmögen att se till människorna i mitt liv. Konstant inne i mig själv och bestulen kraften att ägna mig åt det jag vill. Mina passioner. Drömmar. Tankar. Skrivandet. 

 

Hjulet har snurrat och det har jag också. Jag har frågat mig själv varför jag inte kan svara på ett sms eller orka ta del av en enda studentfest. Jag har stirrat på tv:n och funderat över varför något så självklart kan vara så oklart för mig. Jag har cyklat och undrat varför mina ben inte kan trampa som de andras gör. Jag har promenerat och känt mig misslyckad för att ätstörningen inte blivit bekämpad snabbare så att jag hade kunnat vara den som sprang. Jag har skuldbelagt mig själv för att fel personer ska känna tillfredsställelse. Jag har struntat i att sova för att prestationen har ställts före personen. Jag har förhandlat med mig själv om saker som egentligen inte är förhandlingsbara - MITT VÄRDE. 

 

Var stolt för den du är. Var tacksam för personerna som ser dig. Var ärlig mot dig själv och våga ge dig själv vad DU behöver. 

P.S I skrivandets stund drack jag en näringsdryck helt själv trots att jag mest ville ge vika. Jag är bra. Det är du med.