DET HANDLAR INTE OM HÄLSA.
Jag är lite ledsen och känner behov av att skriva detta. Jag är ingen superwoman som endast känner behaglighet på vägen till frihet.
Jag tycker att det låter väldigt missvisande när någon utomstående säger, ”person X ska vara så oerhört nyttig. X äter knappt någonting längre”. Låt mig få berätta en sak. Ätstörningar handlar inte om att vara nyttig. Det handlar om kontroll. Ingen som stoppar fingrarna i halsen skulle säga att det var hälsosamt. Ingen som avstår från sociala sammanhang för att mat är inblandade skulle säga att det är av hälsoskäl. Ingen som tränar oavbrutet skulle säga att det var hälsosamt för någon annan att göra det. Det är inte av hälsoskäl man plågar sig själv. Det är i behov av bekräftelse. En bekräftelse som nås genom att befinna sig under Y antal tillåtna kilon, eller träna Y antal gånger per en vecka, eller vad X nu anser sig vara bekräftande från sin destruktiva relationen med ätstörningen.
På kliniken har de från start bankat in i mig att man aldrig kan eliminera en ätstörning utan att bryta beteendet först. Man måste förändra beteendet för att sedan förändra tankarna. Upplyftande? Nej inte alls.
Jag har legat vaken nästan hela natten och bokstavligt talat känt förändringen på min kropp. Det här är en bra bit påväg till vem jag ska komma att bli och i takt med att jag växer in i den personen ska detta också vara det tillfälle då allt mitt hår vill ryka. Jag vill inte att mitt yttre ska vara det jag värderar mig efter, men kom med en bättre period i livet där halva håret ska åka av än sista terminen på gymnasiet, när jag ska dansa bal och ta studenten. Obekvämligheten och ångesten liksom stiger ännu mer i höjden.
Det är det svåraste en person med en ätstörning kan göra, för det innebär att man ska släppa kontrollen.
Jag är i en period där jag försökt bryta beteendet för en period och det har varit ett helvete. Det har varit bland det tuffaste jag varit med om, och då har jag annars en rätt saftig hög att välja emellan. Jag har förstått att det inte är hållbart att ha en ätstörning. Jag har förstått att livet med mat är roligare. Jag har förstått att livet med mat är hälsosammare. Jag har förstått att det kommer att ge mig allt det jag längtar efter (läs träna, orka, vara glad, skratta helhjärtat, känna bekväm när någon annan rör mig osv), men jag känner det INTE. Jag känner inte att det jag gör är välkomnande.
Det jag får är obekvämlighet och ångest i alldeles för höga doser, och därför har jag här alltid tidigare gjort en svängom tillbaka till kontrollen. Jag hatar det här. Jag vill inte hata min kropp. Den är min, men om jag ska vara ärlig så gör jag det just nu. Och då är jag inte ens klar. Sedan botten har det hänt mycket, men för att jag ska nå till toppen måste det ändå hända ännu mer. Livrädd är en underdrift - känslan av att det är lättare att börja gräva sin egen grav kan toucha vid känslan. Det här är inte för att jag vet att det är hälsosamt att gå tillbaka till min ätstörda bubbla, men för att bristen på kontroll för vad som just nu händer med min kropp är obeskrivligt hemsk.
För att köra ytterligare en fredagsklagan inom ämnet så slaggade jag hos Emma inatt och duschade här imorse, utan att se vilken typ av duschcreme det var. Doften fick mig nästintill paralyserad, då det var den duschcreme jag jämt använde i årskurs sju när jag för första gången utvecklade en ätstörning. Med ett huvud som känns mer än hårdkokt och med en doft av ätstörning runt omkring mig ska jag försöka vara snäll mot mig själv idag. Vara effektiv på förmiddagen och beta av pluggande, för att i eftermiddag gå en promenad och fylla på med sanningar från någon predikan, duscha av mig ätstörningslukten. Sen ska jag börja plöja en serie, som i mina öron är lika med att plöja bort tiden av sitt liv, men jag måste in i någon annans värld. Så Flash it is.
I Bethel fanns det en så otroligt inspirerande kvinna som lyckats bli fri från en ätstörning som sa: ”VART SKA DU VARA OM ETT ÅR?”. Dessa blommor är tillängnade dig, eller något.
Svaret är: Så långt ifrån vad dagens fredagsfeeling erbjuder. Låt oss gå.
