HEJ IGEN.
Anledningen till att jag inte skrivit är för att blogg.se har uppdaterats och alla som känner mig vet att teknik inte var gåvan som träffade mitt i prick på mig. Jag hoppas att jag kan infoga lite bilder också på de senaste veckorna i bilder. Wish me luck.
Okej - till det jag egentligen ville skriva --> Det känns som att jag börjar förstå mer om vem jag är och vad som är av värde. Förvandlingen är förlösande, men också läskig. Förra helgen befann jag mig på en kristen konferens och kände verkligen att det är något nytt på gång. För tre år sedan var jag på en annan konferens och bad om att Gud skulle ta mig igenom tre år på naturlinjen. Den här gången bad jag istället om att hans vilja skulle ske.
Tack och lov lyckades jag byta inriktning, men den här gången vill jag inte byta. Jag vill bryta. Jag vill bryta gamla mönster och tankebanor. Jag vill inte längre missa livet för att jag är fast i mina egna tankar om vad som gör mig lycklig, för sanningen är att det inte gjort mig lycklig.
Tack och lov lyckades jag byta inriktning, men den här gången vill jag inte byta. Jag vill bryta. Jag vill bryta gamla mönster och tankebanor. Jag vill inte längre missa livet för att jag är fast i mina egna tankar om vad som gör mig lycklig, för sanningen är att det inte gjort mig lycklig.
Reunion med några väldigt fina personer //Sommarmat & ptbyemmas goda sötpotatisbiffar - skippa ingefäran! // Genom en bilruta // Snapchatbild med världens mest fejkade leende. Dagvården är ingen dans på rosor. La mig ner på den finaste mattan och grät tills jag somnade, reality ibland. Gainat lite vikt sedan dess också.
Jag befinner mig i ett stadium i livet där jag funderar väldigt mycket på vad jag vill göra och vad som jag mår bäst av att göra. Jag inser att jag nog måste släppa på min vilja och mina tankar för att nå dit. Det är fruktansvärt att släppa kontrollen, men någonstans tror jag att det är där jag kan finna ett värdefullt liv. Ett liv som är friskt. Ett liv som är fritt. Ett liv som är mitt.
I januari trodde jag att mitt liv efter studenten skulle innebära ett fortsatt pluggande, men jag börjar bli mer medveten om vart jag blir ledd och att det nog inte innebär plugg. Jag måste lyfta blicken och se allt fint som världen har att erbjuda. Jag har levt i min egen värld och den har inte varit särskilt fin. Allt i den "vanliga" världen är inte bra, men allt samverkar för det bästa och jag vill utforska det.
Tidigare har det varit någon bra dag och sedan någon eller några dåliga dagar. Den senaste veckan har det varit några bra dagar i rad, vilket aldrig hänt innan. Jag har stundvis känt frihet och förstått att det är dit jag är tänkt att komma. Det var nästan mer värdefullt än mitt utspring. Vilken känsla. Det varade för en kort stund, men det är den känslan jag ska få leva i för resten av mitt liv, när jag når ett friskt liv. Det var så fint, men idag blev jag nedslagen igen, av min sjukdom.
I tisdags såg jag att jag gått upp nästan ett kilo på en vecka och måste vänja mig vid att det är så det ska vara och kommer att vara några veckor framöver. Istället för att undvika äcklet jag känner för min kropp ska jag pressa mig igenom det.
En glad sjukhustoaselfie // Fick mersmak på ostpaj hos A & J, så en vanlig hederlig sådan fick mamma till utan västerbotten men med BRIE // Bjöd med min mamma på café, för allt hon gör. Låter klyscig men hon är det vackraste jag vet - från insidan ända ut till ansiktet som kan vända min värld på någon minut.
Det här är en tuff resa, men jag försöker hålla fast i min vilja. Den har aldrig varit starkare än nu. Jag känner en sådan tacksamhet inför livet. En tacksamhet som ger mig glädje och den glädjen hoppas jag ska vinna över ångesten.
