THE PERFECT LAW OF LIBERTY
Allt är uppbyggt på att vi måste lita på det pessimistiska systemet, men när jag involveras till allt vad som står nära min verkliga faders hjärta får jag auktoritet till att säga att det är möjligt.
Jag tror att vi får växa. Jag tror att vi får göras nya.
Det finns så många som känner sig förstörda. Det finns så många som känner sig glömda. &. I mitt hjärta gör det ont.
Det är någons dotter. Någons syster. Någons vän.
Jag är trött på att höra om hopplösa fall, för att för mig är det fördömelse som är fallet. Jag är trött på att höra om att det inte är möjligt, för det är det enda som gör det omöjligt.
Jag tror att det går. Jag som själv sitter i sjukdom måste tro att det går. Jag tror att det går om vi gör oss villiga att växa. Om vi blir transparenta & äkta.
Du hör om någons smärta. Du bär din familjs smärta. Du har egen smärta. Vi måste lära oss att möta den med kärlek. Förändra attityden kring det. Vi måste prata om det. Vädra det. Vi kan inte rädda oss själva. Vi måste vara äkta. Vi måste tillåta oss att läkas. Vi får vara sårbara. Vi får vara lyckliga. Vi får vara trasiga. Jag orkar inte gömma mig längre.
Varför?
För att jag tror. Jag tror på lycka. Jag tror på att om vi inte handskas med våra problem kommer problemen att handskas med oss & med hela vårt väsen. Det som cirkuleras omkring oss. Människorna. Omgivningen. De får möta det bräckliga och brustna från andra hållet. Ett håll som är fel.
Det kommer med fördömelse. Det bidrar med känslor. Giftiga känslor. Bitterhet & oförlåtelse, mot andra och mot oss själva.
Vi springer och gömmer oss. Vi springer mot ett gömställe som inte finns. Allt kommer fram. När vi är på rymmen och när vi jäktar och försöker blir det fel. När vi gömmer oss skadar vi varandra.
Stanna för en minut. Fråga om vem du ska förlåta eller vem du ska öppna upp för. Släpp ut och släpp taget.
Jag gjorde det igår. Blottade mig.
Berättade för min situation för någon och det slog mig sådär kärleksfullt hårt igen, att vi inte behöver gömma oss. Vi är älskvärda och speciella.
Det finns sådan frestelse. Vi måste ha någon väg som vi kan vända oss till för att tillsammans vända oss emot. Emot det onda.
Livet. Det kan vara svårt. I mitt fall är det för närvarande svårt. Men i allt och genom allt tror jag på en skapare som är trofast. Det finns framtid.
Vi måste hålla fast i sanningen. Vi måste tro tillräckligt mycket på att vi har förmåga att förändra. Släpp religiositeten och tillåt livet. Lägg ner skammen. Bli äkta.
Det finns ingen skuld. Det finns ingen skam. Den är redan besegrad.
& Jag är sjuk. Jag är fortfarande sjuk. Riktigt sjuk. Jag måste låta det smälta in, men förstå att den här sjukdomen ALDRIG någonsin är gjord till min.
