Idag har jag känt en gnutta hopp, trots att jag mött en del svårigheter och suttit i samtal efter samtal efter samtal. Anhörighetssamtal, gruppterapisamtal och spontant läkarsamtal i en och en halv timme för att försöka övertyga honom om att jag är en person som behöver få bli behövd trots min sjukskrivning, för att det hela inte ska fallera.

Det jag vill nå fram till är att jag TROTS svåra samtal, händelser och ben som traskat minimalt idag har ätit HELT ENLIGT MATSCHEMAT. JA. Inte ens det motbjudande samtalet om hundar vid matbordet gjorde potatisen på tallriken svår. Jag har lite svårt för djur. Inte specifikt hundar. De kan vara gosiga och svårhanterligt söta, men jag förstår inte hur man välja fräsande sorter eller de med en size som efterliknar björnar som bulkat. Förlåt nu tappade jag kurs, MEN jag satt där med skogaholmslimpemackan och järnsmakande näringsdryck nr.2 med doktorn, för att visa att JAG VILL. 

Det är knäppt att jag ibland kan få motivation som växer så det knakar av att göra rätt, men andra dagar undra om några rötter blivit planterade överhuvudtaget. Idag sken iallafall solen.