www.katrinarosales.se www.chawo.blogg.se

NATTLIGA DISKUSSIONER.

Får ont av att tänka på hur jag ibland blir så förblindad av sjukdomen. Hur den blir det självklara valet och vad den intalar mig att göra. Den är lömsk och nässlar sig in i en vid varje hålrum.

Mättnad gör ofta att jag inte tror att jag behöver den mängd mat jag behöver, och trots att mina dåliga dagar nu är mycket bättre än när det var som värst betyder det inte att de felaktiga valen nu är mer rätt än vad de var förut. För ja, jag äter lasagne och fikar och dricker näringsdrycker, men nej, det är inte varje dag det funkar som det ska.

Vid middagen blev jag mätt. Inte ångestmätt, men mätt. Jag tänkte att jag struntar i att äta kvällsmål. Jag har ändå ätit tillräckligt för att klara mig. En frisk person äter väl inte när den är mätt?

Min ätstörning bestämde åt mig. Jag vek mig. Erkände inte för mig själv - att jag måste äta trots att jag är mätt.

Så. Timmarna gick. Jag läste. Gick och la mig. Kroppen sa att den var på väg mot landning inför natten, men nej. I två timmar låg den och vred sig. Den tänkte på mat. Den sökte mat. Den var hungrig. Hur sjutton kunde den vara det?! Efter en hel dag på dagvården med curryköttfärssås & middag enligt planerna hemma & allt?

Jag blev arg på den. Låg på samma plats som jag ligger på nu och försökte bekämpa den. Fick så starka flashbacks från när den var i totalsvält och gick på högvarv. Hjärtat slog i panik. Sömnen var frånvarande. Tankarna på vad jag fick äta nästa dag var så fridfullt det kunde bli.

Jag ställde mig frågan: ska det vara såhär? Jag blev ledsen. Jag vill inte ha det såhär. Men. Inte kan jag väl äta. Nu?!

Tankarna snurrade varv efter varv. Pratade med kroppen. Frågade om den mådde bra, men den svarade det jag innerst inne visste. Nej. Det var klart att den inte mådde bra, för då skulle det inte kännas såhär. Matt & Maktlös.

Jag andades. Erkände för mig själv det jag inte ville erkänna. Den behövde äta. Tänkte tillbaka på tiden hos A & J, om hur mycket jag åt & vad jag åt oavsett klockslag. Blev påmind om orden att jag klarar mer än vad jag tror. Klev upp. Gjorde iordning i tysthet. Satte mig i sängen halv 1 på natten. Och. ÅT.

Nu. Nu ligger jag här och gjorde det jag inte trodde var möjligt. Nu ska jag försöka sova. Imorgon ska jag äta frukost, som vanligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Roses | via Tumblr
Roses | via Tumblr
RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo