EN HELG ATT MINNAS.
ÅH. Vilken helg.
Jag har under hela sommaren känt en underton av stress som smittat mig med en enorm trötthet. Jag har inte orkat vara diciplinerad och har knappt haft ork till att flytta tallriken från bordet till diskhon, trots att jag ändå inte behövt diska.. (pjuh, låt mig få enklare ungar) Diciplinen som jag inte orkade ha, men ändå var tvungen att klamra fast vid på vårkanten dränerade mig. Totalt.
Jag har inte känt igen mig själv. Inte varit sugen på att ta tag i saker. Fixa. Planera. Utföra.
Men - ÄNTLIGEN. Suget efter att börja rodda och dona och återgå till några slags livsrutiner börjar återvända, men med BALANS. Halleluja.
Jag har under helgen varit en del på slutklämmen av en bästa väns möhippa och alltså wow, vilken energiboost det hela gav mig. Jag kände glädje och förstod att jag börjar få tillbaka mitt sug på livet. Jag tänkte flera gånger om: "Anna. Du mår bra. Du mår bra. Du mår bra. Du är en del av ditt liv. Förstå det. Sug in det. Våga lev i det."
Jag satte mig för trött för mitt eget bästa på bussen ner mot Borås igår, för att tillsammans med BRUDENS syster överraska henne med det vi alla gillar bäst - FRUKOST. Det gjorde den mördiska mödan att ta sig upp klockan fyra totalt värd. Efter frukosten hade vi ett dygn där vi gjorde det som föll in och varvade djupa samtal med galna garv och flera skedar av min nya förälskelse, keso! (!!!)
Typ såhär såg det ut genom en iPhone:
Finaste frukostbuffén.
Världens vackraste vän.
Mitt matintag. Varvade naturell youghurt, soygurt & KESO med diverse frön och blåbär. En halv macka med smör, ost & grönsaker. Den andra dekorerades med brie och salami. Något alldeles för starkt vallmoknäcke, frukt och en cappuchino. Jag ska inte sticka under stolen med att det var rätt tufft för mig & jag tänkte flera gånger om "vet du vad du håller på med? hur mycket du äter? men jag gick på vad de andra åt och insåg att nej, det här är nog faktiskt inte för mycket. Vi tog det lugnt. Satt länge. I frid. Då går det mesta bra. Tiden gick och det blev mellanmålsdags, så jag körde på lite mer keso med diverse toppings. Jag förstår INTE hur jag har gått ett helt liv utan keso, men väl värt för nu har jag så mycket att ta igen!
Vi traskade lite lugnt på stan innan vi åkte hem för att däcka i soffan, där jag åt lite mer keso och drack te. När tröttheten tagit över alltför mycket pälsades jag på (tre tjocktröjor & regnjacka) + sockor och ett par för stora gympaskor. Sexigt. Jag vet. Vi gick i regnet, andades och fyllde på med lite ny energi. Fantastiskt!
Kossorna fick vara med på ett hörn de också!
Idag åkte vi in till stan innan jag skulle sätta mig på den sega bussen hem igen. När solstrålarna tittade fram passade vi på att knäppa några kort. Jag tycker att det är så fint med systrar, vilka fantastiska band. Ta vara på det. Här har vi två av dem som gör mig glad.
Bestfriend & BRIDE TO BE!
& Några fina blommor. Bara för att allt var så fint.
Imorgon drar dagvården igång på riktigt igen och jag är så in i bubblans nervös, vilket gjorde det så välbehövligt att komma bort och distraheras för att få bort alla tankar. En vägning på ingång och en diskussion att ställas inför. Matdagboken har legat stirrandes på bordet i en vecka och jag har inte fyllt i ett ord. Inte för att jag ätit för lite, men för att det känns som att det stjälper mig mer än hjälper mig. Jag vet att det är för att de ska ha koll, men jag känner mig inte bekväm i den just nu, så jag får väl försöka uttrycka min fruktande förklaring gällande detta imorgon. Det var skönt att ladda upp. Jag är lite mer redo för morgondagen. KRAM.
