Det är en mening som sagts till mig alldeles för många gånger och som fått mig att känna mig lika förnedrad varje gång. Vadå - inte tillräckligt?! Det är min tallrik och mitt beslut. Det är min mat och min planering. Det är mitt omdöme och min förmåga att avgöra vad jag för stunden behöver. 

 

Jag har länge vetat att en person med en ätstörning har en förvrängd syn på vad ”normalt” är, men det är först den senaste tiden som jag verkligen förstått hur mycket det sätter käppar i hjulet för ett tillfrisknande. Vad som är normalt är självklart helt individuellt, men om man har en ätstörning är det individuella oftast inte rätt eller hälsofrämjande. 

 

I mitt fall har det många gånger inte varit tillräckligt och många gånger har valet inte heller baserats på någonting annat än något så ohållbart som känslor, men hur ska man veta om kroppen man ser framför sig inte är normal eller om den mängd mat som under lång tid varit det normala för en själv egentligen inte är det? 

Det tog lång tid för mig att inse att jag har en förvrängd syn, och nio gånger av tio har jag fortfarande svårt att förstå det. Jag skulle säga att förståelsen är borta när ditt normala inte längre är till din fördel, utan blivit till ett lidande som styr ditt liv. Mår du dåligt när meningen är riktad mot dig och börjar ångesten puttra ut i ådrorna när du vet att det förväntas att ta mer av dig? 

 

Om det är så, kanske du behöver ställa dig samma fråga som jag. Är det verkligen jag som bär facit och om jag fortfarande tror att jag gör det, kan det möjligtvis stå fel?

 

Det är flera som är medvetna om att anorexia nervosa med 100 % utfall tar bort verklighetsuppfattningen, men det är också den enda ätstörning som enligt specifikationerna kräver en undervikt för att man ska bli diagnostiserad med den. Det är betydligt fler personer som är normalviktiga än underviktiga med ätstörning och dessa personer har också ofta blivit berövade ”normalitetsfungerandet”. 

 

Det finns ingen vinst i att ha ”lyckats" bli underviktig, men sanningen är att en person med normalvikt ser det som så, för att man ofta upplever lika mycket problem som en underviktig, men inte blir tagen på lika stort allvar av alla.

 

Det är alltså inte undervikt som är den största orsaken till att ögon och huvud ljuger. Det är fettbrist. Hjärnan är mestadels uppbyggd av fett och när fett inte tas in oavsett om man är normal, under, eller överviktig är det självklart att organ som göds av fett (låter blä, men är sant) slutar fungera. 

 

När signalerna som styrs av fett blivit rubbade börjar också din ätstörning att styra mer. När fett uteslutits från kosten är det heller inte särskilt underligt att du upplever extrem mättnad när du väl börjar äta, då fett mättar mer än grönsaker och fiberrika livsmedel. Det betyder inte att fett är fel.

Fett är bra, fett är fett bra. Jag vet att det i teorin låter betydligt mycket enklare än vad det är i praktiken, men om det är någonting som jag verkligen vill få tillbaka så är det min verklighetsuppfattning (mer glass, avokado & choklad för mig, vilken WIN WIN). 

Nu behöver jag lita på andra vad gäller min kropp eller mitt matintag, för sanningen är att jag inte kan lita på mina känslor än, men dagen då jag kan det ska garanterat firas, med fett. 

 

Jag har varit lite försiktig med att lägga ut helkroppsbilder på min nuvarande kropp på bloggen, men visst dyker de upp då och då. Jag anser inte att en ska behöva gömma sig oavsett hur man ser ut, men jag är medveten om att det kanske kan vara triggande för en del. Jag vill inte på något visa att jag lyckats, för detta är bland det värsta en varelse kan vara med om och därför ett av mitt livs största misslyckanden, eftersom det stulit stora delar av mitt liv, men visst är det underligt att jag kände mig smalare när jag vägde tio kilo mer än nu (bilderna högst upp) och utan problem åt samma mängder som jag äter nu utan att få känslan av att min mage expanderar för att snart explodera?

 

Ätstörningen kan leda dig bort från mycket, men om det är något liv du överhuvudtaget inte ska lägga åt sidan, så är det ditt eget. Styr in igen.