HÅLL UT.
Det känns som jag förstått roten av problemet och att jag för första gången i mitt liv kan föreställa mig ett liv utan ätstörning. Jag känner hur den successivt rinner av och hur en vilja väcks i mig. En vilja om att bli min.
Jag vill. Villkorslöst.
Det är inte som tidigare. Det är som jag har förstått att jag är värd det. Det är som att det är på riktigt den här gången. Det är på riktigt för att det utgår från mig.
Jag blir mer och mer medveten. Jag blir mer och mer motiverad. Jag blir mer och mer målmedveten.
Tiden kom. Hoppet håller.
