OK. I have a huge problem.

 

Varken mitt lokalsinne eller lokalminne är de högst rankade här i världen. Jag förstår inte hur jag lyckas, eller snarare misslyckas. Som ni läst några gånger har jag glömt plånböcker på bussar, glömt nycklar i en annan stad, glömt nycklar i skolan och så vidare. The list is long. 

 

Från början var det hela rätt övermäktigt, för ett kontrollfreak som mig. Jag har varit tvungen att ha koll på allt och alla för att vara lugn inombords. Jag har på senare tid förstått att jag trots allt ändå måste försöka få något lugn i kaoset, då dessa situationer aldrig slutar att hälsa på hos mig. Efter att ha glömt mobilen på ett supermarket i Grekland tre timmar innan flyget skulle återvända till Sverige, med mig i, men ändå lyckades få tillbaka telefonen har jag förstått att alla liknande problem löser sig på ett eller annat sätt.  

 

Det är inte det att jag får extrem-panik längre, men hela grejen är lite jobbig. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag anstränger mig, för jag har noll-koll i flera fall ändå. I veckan var det någon som klev in i klassrummet och frågade efter en Ställborn. Läraren pekade på mig och personen höll upp ett par nycklar i fingrarna. Det tog mig ett tag att förstå att det var mina nycklar som hängde så vackert i människans fingrar.

 

JAG HADE INTE ENS FÖRSTÅTT ATT MINA NYCKLAR VAR FÖRSVUNNA!