VARDAGSINBLICK.
Min första riktiga arbetsdag i livet står på glänt & jag ligger med lite pirr i magen på nedervåningen hos en moster tillhörande Emma. Inte för att jag tror att de andra paret som jag sedan ska bo hos bits eller för att jag någonsin har sovit hos de här fina människorna innan, men för att jag tror att jag behöver landa lite & i Emmas släkt finns det gått om landningsbanor som man väldigt ostelt får besöka.
Jag blev verkligen fint omhändertagen här igår, trots att vi inte känner varandra så väl. Det är härligt med pratglada personer som man kan få inblickar och tips av, så jag satt där med tekoppen ihopkurad i soffan med pälsfilt deluxe, tekoppen i knät & tillgång till att säga stopp, nu vill jag ta mig ett bad eller titta på Hela Sverige Bakar istället, så det var precis vad vi gjorde när jag hade fått höra om hur man hamnar i en förort till Jönköping och sedan stannar här i 40 år, om jag skulle få för mig att vilja kopiera den delen av livet.
Jag blev lite nervös när jag insåg att hela sömntablettekitett låg kvar där hemma, men den här släkten har sannerligen resurser (TACK EMMA), så jag somnade gott & vaknade redan innan klockan var slagen. Idag är det någon teamdag från typ tio till tio ikväll, så inget riktigt kontorsjobb förens fredag, men det hade ändå inte varit särskilt fint att slockna första dagen på jobbet.
Nu ska jag ska ta mig upp och göra någon frukost & klurar samtidigt på hela matbiten veckorna framöver. Jag kan äta, men det kan också bli svårt IBLAND. Svålen kan väl bli lite attackerad så att innehållet i skålen blir samma sak, men jag vet att om jag ska få göra detta & om jag ska få börja plugga någon dag framöver & om jag ska ha ett liv så finns det inte så mycket till alternativ.
Jag ska anstränga mig för att det ska gå bra & för att lårens omkrets ska bli irrelevant i relation till det jag får göra och för vad jag får lära.
Jordnötssmöret kallar.
KRAM.
